Figge, min bebis och älskling, ska flytta. Hans små kissäventyr har tagit musten ur mig och nu ska han få flytta till sin rikliga mormor på landet. Straxt intill där han föddes för typ 12- 13 år sedan. Det kommer finnas stora möjligheter för äventyr. Det bästa av allt är att det inte finns några barn. Han är trots allt inte överförtjust i dem. Mitt hjärta blöder och gråter typ hela tiden. För vem lämnar ifrån sig sitt barn?! Men jag försöker tänka positivt på det.
Mitt i allt elände med Figge så är vi sjuka. Alla utom minstingen. Jag håller tummarna för att vi blir friska till helgen... Det här har varit det läääängsta och tråkigaste veckan någonsin. Hade tänkt gå till jobbet imorgon då jag tyckte jag kände mig lite bättre.. (all ångest för man är hemma och vet allt man måste göra på jobbet, gör att man försöker tro att man är friskare än vad man är) Men efter att ha rensat upp i ett bortglömt kök i sjukstugan insåg jag att jag kanske inte var så pigg ändå... Febertermometern avslöjade att jag hade rätt. En stund senare sov jag som en stock.... Hmm... är nog idé att försöka bli ordentligt frisk innan jag tänker på jobb och alla måsten..
Vår kära Varg har varit på besök. Skrämt slag på minstingen så han inte vågade gå ner för trappan. Jag hann fota honom! Annars springer han busigt fram och tillbaka och är noga med att akta sig för att komma nära oss.
Nä nu ska ja vila ögonen igen. :)
Nä nu ska ja vila ögonen igen. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar